S.T.I.C.S-Poets – Yasmin

Yasmin jag vet,
jag vet att de svårt att hålla masken när en tjänsteman frågar dig och dina vänner vart ni kommer ifrån, så du,
suckar,

inte för att du inte kan besvara hens frågor men för att du verkligen inte pallar svara ännu en gång och känna av hur det är att bli bemött av,
tomma blickar som färgas av lika mycket white noise som ?öppna mic’ar.

Yasmin jag vet,
jag vet hur du brottas med tankar om att inte äta socker på kvällarna för att du börjar få sår på den inre delen av ditt lår… men efter många om och men så äter du de onyttiga ändå,
för du vill känna de dem som ser så glada ut verkar känna när dem lägger upp ännu en bild på deras blogg.

Du jobbar hårt för ditt dagliga bröd för att kunna tag ditt efterlängtade semester I Paris för att, “let them have cake”,
revolutionerande poesi var bara ett finare sätt för dig att finna fred med ditt inre.

Yasmin jag vet, jag vet att du skriver I smyg.
Jag vet hur du ofta tänker på kusinerna I de landet som dem vill att du ska kalla för ditt hem.
Jag vet hur du tänker på strukturen och hur de du håller kärt verkar inte vara en del av majoriteten.

De svårt. Jag vet.
Jag vet hur många timmar du spenderade sent på kvällarna för att se till att du klarade av den svåra 7.5 poängs tentan som håller dig tillbaka så otroligt hårt. Du har till och med bytt ut en av dina vänner för L’Oréal för att kunna tecka faktumet att likt mamma så har du numera fått vitt hår.

Yasmin. Jag vet att du dag drömmer om mardrömmen då du håller upp din examen och kollar mamma I ögonen för att få den bekräftelsen du aldrig fick förr och är, vettskrämd att de finns risk att inte ens detta kommer kunna göra henne stolt.

Balans,
alla nära och kära vet reda att de enda du har någonsin längtat efter är en chans.
Aldrig haft lyxen av att kunna välja maten som serverades på borden,
pappa  sköt helt enkelt rakt in i ett zoo och drog ut de sista djuret som dog…

Jag vet Yasmin, Subhanallah jag vet.
Du har aldrig haft det lätt,
Men ödmjukhet blomstrar från samma rot som din lillebror’s dagiskompisar trampar på varje morgon på lekplatsen.

Så för honom, snälla ge inte upp.

Advertisements