S.T.I.C.S-Poets – Pappa-Lisa hatar bruna.

Han hatade mig för att han inte kunde placera mig.
Folket på T.v brukade kalla såna som mig för svart, men,
lilla Lisa kände inte till ‘black face’ så hon använde den bruna kritan när dem skulle rita av mig.

Hans blick var alltid lite annorlunda när han kom,
små kommentarer som en, 5 åring flicka kunde inte riktigt förstå sig på,
‘en vacker dag’ sa han innan han spotta över axeln när ingen av dem andra vuxna kollade på.

Men en dagisfröken förväntas väll inte alltid att ha barnen I uppsikt?
När ska dem då lära sig att leka med tanken om att alla kanske inte vill dem väl? Hur ska dem skilja agnarna från vetet när dem kommer från vettet?

Galna tankar ser alltid till att tanka ett tomt sinne som är ute och cyklar, vi… passerade dem… som inte var kosher,
men ‘vi’ blev inte vi och ‘dem’ blev inte dem,
förens ‘dem’ gjorde fel och vi… blev stoppade,

Vissa kommer alltid undan medan vissa ser till att alltid hålla sig undan.
Man vill inte spela på offerkortet men det svårt när man har ett fotografiskt minne…

Det kändes som om han alltid väntade lite extra på att se vem som skulle hämta mig, “min kompis sa alltid sånt som vuxna tyckte var lite obekvämt” sa hon.
och med obekvämt menar jag att de alltid talar sanning…

‘Pappa sa att han inte gillar dig, men jag sa att du är min kompis’, …ungar. Dem är så söta när dem ställs framför den bittra sanningen…
‘Vad har du emot mig Pappa-Lisa?’ frågade hon.

Han märkte hur det höll på att gå snett så han, satte ner sin fot,
sträckte fram långfingret I smyg, egot började knasa så han tvingades sätta den åt sidan medan alla dem vuxna tittade på.

…Eller bort, bort var det nog, för ensamt stod man och glodde på den stora jätten som forsade in…
De sjukt, hur hans smutsiga tankar drog med sig en naturlig lukt för att han inte kunde hålla det rums-rent.

Jag förstod snabbt att jag aldrig skulle kunna passa in.
Familjeträffarna hade en känsla som träffade mitt inre ungefär som det gör I denna

stunden, med,
‘en droppe regeln’ som har flytit på i mina ådror sen grunden.

Jag minns hur mamma kollade tveksamt på sin bleknings medel på kvällarna och hur det matade hennes självförtroende för stunden…
‘den här ungen hade visst bakats lite för länge I ugnen,’ skämtade mormor innan hon bruka kamma ut mitt hår. Kalla det för solstrålen men min värde-prognos kändes bara mulet,

Så när jag brukade bli ledsen sa mina föräldrar att det var ok – för dem hade alltid sett fler fiskar I havet.
Och det är klart att jag trodde på dem när min existens var bevis för dem sociala broarna som dem byggde… mellan länder, mellan kontinenter, allt detta för min säkerhet!

För det kunde ha blivit annorlunda som det blev för min kusin,
som numera vägrar att le fast att tandläkaren hade aldrig skådat så perfekta tänder, för dem tog hans albino kroppsdelar och numera skriver han sitt öde utan några händer…

VI är lika exotifierade som alla de söta frukter som transporteras hit,
så pappa måste skölja ner den bittra sanningen under helgerna – för -var-dags rasismen.

…Han tyckte om att kolla på dokumentärer I hopp om att förstå och just denna kvällen, gick hon förbi,
tittade på skärmen som pappa tittade på innan hon tittade på pappa som ändrade fokus, förtvivlad och numera tittade på… sin dotter.

Hon pekade på Tv’n,
flickan framför henne var inomhus och hon verkade inte riktigt få gå ut… på fältet, hade finare kläder och såg inte ut som dem som hängde vid träden… med repen, …runt halsen, från en annan sekel!

För hon såg ut som pappas flicka men hon var inte glad,
fast att jag var bara 5 år gammal så hade jag lärt mig att man ska bette sig som sin far, och han verkade inte heller så glad,

‘Pappa, varför sa pappa-lisa till mig att jag inte hör hemma här?’
han såg hur hans tredje önskan om förståelse höll på att flyga iväg så han tog ett djupt ande-tag,
försökte kontrollera sina känslor men kunde bara klämma hårdare på kontrollen som kontrollerade de Tv’n som speglades…stängde av,
kunde inte besvara hennes fråga men viskade tyst för sig själv,

…’min älskling, du måste lära dig att bli van.’

Advertisements